Nordic Wine Company fa la potatura
När andra slängde sig ut i backarna 1.000 meter högre upp. Stod vi med seckatörerna och började med "La potatura". Vilket innebär att beskära vinstockarna för årets och nästa års skörd. Man ska veta att en vinstock i genomsnitt ger lite över en liter vin i slutändan. Vad händer då om man gör fel?? Även om jag själv har beskurit ett par tusen vinstockar är det alltid annorlunda när man kommer till nya regioner och traditioner.
För att förenkla mitt val av namn för vinet. Kolla in bilden nedanför. Historien är att Lejonet vaktar porten/vattnet. Därav det ganska självklara namnet. Tacksam för hjälp om hur man roterar dessa bilder
I och med att varje vinstock har sitt eget liv blir varje beskärning en utmaning. Vilken kommer att producera det bästa vinet. Ni som köper BiB förstår nog nu att dessa viner blir lite dyrare.
Här står Håkan och Remo på sniskan. Det var nästan 15 grader varmt i solen, men i norrsluttning fortfarande snö.
Den här mannen har ett litet fält i byn Chambave, stax söder om Aosta. Givetvis var han tvungen att visa hur hans viner beskärdes,vilket var väldigt spekatulärt. Hans fält hyrs av franska staten för experiment om hur traditionella från frankrike frodas i denna del av Europa. Beskärnings namnet har jag tyvärr glömt. Men fint blev det.
Här uppstår en intensiv diskussion om varför man inte använder Cordone Speronate eller varför inte en Gouyot.
Han till vänster är Oenolog på La Crotta di Vigneron. Hans namn Andrea Costa.
Här en liten bild från den varmaste punkten i Enfer där det inte ovanligt når 40-45 grader.
I Sverige tar vi ju gärna en afterwork öl. Här åker man hem och provar kumminlikör, blåbär, hallon och efter ca 15 likörer och grappor var det dags för hemfärd. Ska dock påpeka att Håkan körde och provade endast en "hemkörd".
Om ni kollar in igen kommer fortsättningen av denna resa under veckan.Väl bekomna.
För att förenkla mitt val av namn för vinet. Kolla in bilden nedanför. Historien är att Lejonet vaktar porten/vattnet. Därav det ganska självklara namnet. Tacksam för hjälp om hur man roterar dessa bilder
I och med att varje vinstock har sitt eget liv blir varje beskärning en utmaning. Vilken kommer att producera det bästa vinet. Ni som köper BiB förstår nog nu att dessa viner blir lite dyrare.
Här står Håkan och Remo på sniskan. Det var nästan 15 grader varmt i solen, men i norrsluttning fortfarande snö.
Den här mannen har ett litet fält i byn Chambave, stax söder om Aosta. Givetvis var han tvungen att visa hur hans viner beskärdes,vilket var väldigt spekatulärt. Hans fält hyrs av franska staten för experiment om hur traditionella från frankrike frodas i denna del av Europa. Beskärnings namnet har jag tyvärr glömt. Men fint blev det.
Här uppstår en intensiv diskussion om varför man inte använder Cordone Speronate eller varför inte en Gouyot.
Han till vänster är Oenolog på La Crotta di Vigneron. Hans namn Andrea Costa.
Här en liten bild från den varmaste punkten i Enfer där det inte ovanligt når 40-45 grader.
I Sverige tar vi ju gärna en afterwork öl. Här åker man hem och provar kumminlikör, blåbär, hallon och efter ca 15 likörer och grappor var det dags för hemfärd. Ska dock påpeka att Håkan körde och provade endast en "hemkörd".
Om ni kollar in igen kommer fortsättningen av denna resa under veckan.Väl bekomna.
Snart är det vår! Eller?
Hur ska man rimligen tro att det kan växa vinrankor i denna miljö. Det skulle lika väl kunna vara en helt vanlig dag i Dorotea.
Nu råkar vi vara i Val D´Aosta för att kolla in vinfältet. Just denna dag började med snöstorm och vi hade sommardäck...
Här utsikt från den underbara restaurangen Le Vigneron. Nedanför ser man vinfälten snötäckta.
Icewine gör man även här. Eller i alla fall något liknande. Kanske inte från denna tunna.
Nedanför räcket finns vinfältet vi ska börja med beskärningen i slutet av februari. Kanske lika bäst att ta med sig slalomskidorna eller stighudar.
I närheten finns den inte helt okända staden Turino som jag varmt kan rekommendera vad gäller shopping och god mat. Givetvis finns det tydligen ett fotbollslag som ska vara ganska känt?
Ett besök i dalen innerbär även besök hos kompisar och middagar. Här har vi njutit av diverse lokala viner och den piemontesiske maträtten Bagna Cauda. Rekommenderas inte att ätas om man har en känslig mage. MYCKET VITLÖK.
Kvällen till ära hade vi besök av staden Allesandrias borgmästare. Han till höger.
Nu råkar vi vara i Val D´Aosta för att kolla in vinfältet. Just denna dag började med snöstorm och vi hade sommardäck...
Här utsikt från den underbara restaurangen Le Vigneron. Nedanför ser man vinfälten snötäckta.
Icewine gör man även här. Eller i alla fall något liknande. Kanske inte från denna tunna.
Nedanför räcket finns vinfältet vi ska börja med beskärningen i slutet av februari. Kanske lika bäst att ta med sig slalomskidorna eller stighudar.
I närheten finns den inte helt okända staden Turino som jag varmt kan rekommendera vad gäller shopping och god mat. Givetvis finns det tydligen ett fotbollslag som ska vara ganska känt?
Ett besök i dalen innerbär även besök hos kompisar och middagar. Här har vi njutit av diverse lokala viner och den piemontesiske maträtten Bagna Cauda. Rekommenderas inte att ätas om man har en känslig mage. MYCKET VITLÖK.
Kvällen till ära hade vi besök av staden Allesandrias borgmästare. Han till höger.
Italienska Vindagen
I år valde vi att samarbeta med Delighthouse och ägaren Marie. Klockan närmade sig 13.000 då dörrarna slog upp. En halvtimme över tiden stod det fortfarande folk vid vårt bord och gottade sig i diverse viner. Tänk att fyra timmar bara flyger iväg. Hoppas att det ger någonting också. Vi får se vid uppföljningen senare i veckan.
Här en bild med Marie som tydligen ser någon kund/vinintresserad.
Här en bild med Marie som tydligen ser någon kund/vinintresserad.
La Vendemmia 2008. Vinskörden rätt och slätt!
Vad är det som är så speciellt med att vara med på en vinskörd? Ja, det är svårt att förklara, men det ger en inblick i hur
vinet kommer att bli när det väl ska avnjutas, kanske 5-10 år senare. Som vanligt är jag hos Tenuta di Riesccoli och har faktiskt för första gången i år lite semester.
Simone geggar runt i stjälkavskiljaren. Ett måste för det röda vinet som annars får en "grön" touch av tannin.
Grabbarna grus en tidig lördagsmrgon. Med Anto i mitten som plggar till Oenolog.
Greve in Chianti. Mi Piace..
Min gamla arbetsgivare Antonella på Enoteca Pontevecchio. Numera jobbar hon som sommelier på Enoteca Alessi, ett kvarter från Doumen.
En dag hos vår producent Castello Romitorio. Filippo Chia demonstrerar handplockning av alla druvor. Ganska logiskt att en Brunello blir dyr i slutändan.
Ganska häftig och kreativ entré till Cantinan. Fillipos pappa är den kända konstnären Sandro Chia, som umgicks med Andy Warhol när det begav sig
En helt vanlig eftermiddag på tenuta di Riseccoli. Denna gång guidade jag ett gäng grabbar från Norge som var på vinresa.
vinet kommer att bli när det väl ska avnjutas, kanske 5-10 år senare. Som vanligt är jag hos Tenuta di Riesccoli och har faktiskt för första gången i år lite semester.
Simone geggar runt i stjälkavskiljaren. Ett måste för det röda vinet som annars får en "grön" touch av tannin.
Grabbarna grus en tidig lördagsmrgon. Med Anto i mitten som plggar till Oenolog.
Greve in Chianti. Mi Piace..
Min gamla arbetsgivare Antonella på Enoteca Pontevecchio. Numera jobbar hon som sommelier på Enoteca Alessi, ett kvarter från Doumen.
En dag hos vår producent Castello Romitorio. Filippo Chia demonstrerar handplockning av alla druvor. Ganska logiskt att en Brunello blir dyr i slutändan.
Ganska häftig och kreativ entré till Cantinan. Fillipos pappa är den kända konstnären Sandro Chia, som umgicks med Andy Warhol när det begav sig
En helt vanlig eftermiddag på tenuta di Riseccoli. Denna gång guidade jag ett gäng grabbar från Norge som var på vinresa.
Fem myror är fler än fyra elefanter!
Egentligen var vi nio importörer som gjorde gemensam sak. Alla representerar olika länder och vi konkurerar inte på speciellt många viner. Den 25:e augusti hade vi hyrt SoGallery i kungsan och till vår stora glädje hade vi över 200 besökare från branschen. Det blev så lyckat att vi kommer att utveckla denna idé och även inkludera andra delar av landet.
En av sponsorerna var Amedei choklad och Kaffeodlarna.
Här Åke "Sakemannen" Nordgren som förklarar något outgrundligt för Lasse Solum.
Sydafrikaner från Sharabu, med Pelle Odebrant i spetsen.
Den där Ultimi Grappoli måste jag bara ha, sa han. Tack sa jag!.
Stafvas, Patrik Von Corswant presenterar det senaste inom ostproduktion. DeliFrance bidrog med bröd av alla möjliga slag och Ridderheims förgyllde med oliver och röror emellan allt vinprovande.
Om det är någon som håller reda på 85 olika flaskor i ett rasande tempo så är det Marie Von Segebaden från Delighthouse.
David från Restaurang & Storkök sponsrade med biljetter till restauranggalan.
Carina Hägg representerade Italesse med superhäftiga dekanterare.
Om du vill se vilka som var med. Besök www.liquidpassion.se
En av sponsorerna var Amedei choklad och Kaffeodlarna.
Här Åke "Sakemannen" Nordgren som förklarar något outgrundligt för Lasse Solum.
Sydafrikaner från Sharabu, med Pelle Odebrant i spetsen.
Den där Ultimi Grappoli måste jag bara ha, sa han. Tack sa jag!.
Stafvas, Patrik Von Corswant presenterar det senaste inom ostproduktion. DeliFrance bidrog med bröd av alla möjliga slag och Ridderheims förgyllde med oliver och röror emellan allt vinprovande.
Om det är någon som håller reda på 85 olika flaskor i ett rasande tempo så är det Marie Von Segebaden från Delighthouse.
David från Restaurang & Storkök sponsrade med biljetter till restauranggalan.
Carina Hägg representerade Italesse med superhäftiga dekanterare.
Om du vill se vilka som var med. Besök www.liquidpassion.se
Vad gör man i Sverige? När man kan vara i Italien!
Klockan är fyra och jag och Lauri från Gute Vingård har precis vaknat för att bege oss mot Val D´Aosta. Igår hade vi en minimässa på ett galleri i kungsan "LIquid Passion". Mycket lyckat, tycker jag.
Vi flyger till Zurich och tar oss igenom Alperna till Val D´Aosta. Vår resa är inte bara att prova vin utan faktiskt ha en dag semester. Fast prova vin är ju som semester.
Torget i Cormayeur.
Vi bor givetvis hos min vän Alessio på Hotel Berthod som alltid. Allesio och hans fru har jag känt under ett antal år. Bilder kommer längre fram i berättelsen
Det är här är en av få gånger jag sett Lauri slappna av. Lite vin från min kompis Michel Vallet. En Fumin från 2006. Restaurangen heter Le Cardin du Soleil. Anses vara den bästa i byn, men vi båda tyckte att Pierre Alexi på en av bakgatorna är mer traditionell och gemytlig.
Dagen efter skulle vi givetvis träffa Gianluca från Cave du Vin Blanc. Här poserar Lauri och han vid en av de biologiska odlingarna.
I den lilla byn Arvier odlar man Petit Rouge och här är bilden tagen precis ovanför "mitt" vinfält.
I nedre kant och i mitten går floden ihop och ett massivt lejonhuvud av sten vakar över passagen.
Mitt egenproducerade vin kommer att heta L´Aqua di Leone. Ganska passande namn tycker jag själv
Jag får nog ordna hiss för att kunna bruka marken ordentligt. Det är brant.
Som alltid är Andrea Costa med från La Crotta di Vegneron. Till höger Gianluca
En av mina favoritkompisar Michel Vallet som med fingret i vädret och mycket bestämda åsikter hur ett vin ska göras. Kan tilläggas att han är en av de mest framgångsrika i dalen. Han var för övrigt Barista i 15 år innan han började med vin 2000. Det är oehört roligt att få se en person med fingertoppskänsla och outbildad gemtemot Gianluca och Andrea som har oenologexamen. Helt olika världar, men dock så goda viner.
Här en bild från Andreas marker. På det här fältet odlas Pinot Noir, det ser man ju på bladverken. Eller hur...
En tidig morgon tog Gianluca med oss på en liten tur och skulle visa var man lagrade deras mousserande vin. Jag tror att du kan se en liten stuga i mitten av bilden på 2006 meters höjd. Ja bakom är Mont Blanc
Min goda vänner Alessio och Moira driver enn "fjällstuga" på nästan 2000 meters höjd. Refugio Chaligne.
Tänk er att få äta, äta, äta fantastiskt och dricka lokala viner på denna höjd. Matterhorn skymtar du precis ovanför det andra staget från vänster.
Alessio och Moira. Två fantastiska vänner. Alssio driver normalt ett hotel i Cormayeur och Moira är arkitekt.
Alla tillsammans. Kepsen är för att inte bränna svålen....
Som en avslutning besökte vi Giroud Vins i Sion i Schweiz. Förhoppningsvis kommer Systembolaget att ta in några viner från denna producent. Faktiskt Schweiz största.
Vi flyger till Zurich och tar oss igenom Alperna till Val D´Aosta. Vår resa är inte bara att prova vin utan faktiskt ha en dag semester. Fast prova vin är ju som semester.
Torget i Cormayeur.
Vi bor givetvis hos min vän Alessio på Hotel Berthod som alltid. Allesio och hans fru har jag känt under ett antal år. Bilder kommer längre fram i berättelsen
Det är här är en av få gånger jag sett Lauri slappna av. Lite vin från min kompis Michel Vallet. En Fumin från 2006. Restaurangen heter Le Cardin du Soleil. Anses vara den bästa i byn, men vi båda tyckte att Pierre Alexi på en av bakgatorna är mer traditionell och gemytlig.
Dagen efter skulle vi givetvis träffa Gianluca från Cave du Vin Blanc. Här poserar Lauri och han vid en av de biologiska odlingarna.
I den lilla byn Arvier odlar man Petit Rouge och här är bilden tagen precis ovanför "mitt" vinfält.
I nedre kant och i mitten går floden ihop och ett massivt lejonhuvud av sten vakar över passagen.
Mitt egenproducerade vin kommer att heta L´Aqua di Leone. Ganska passande namn tycker jag själv
Jag får nog ordna hiss för att kunna bruka marken ordentligt. Det är brant.
Som alltid är Andrea Costa med från La Crotta di Vegneron. Till höger Gianluca
En av mina favoritkompisar Michel Vallet som med fingret i vädret och mycket bestämda åsikter hur ett vin ska göras. Kan tilläggas att han är en av de mest framgångsrika i dalen. Han var för övrigt Barista i 15 år innan han började med vin 2000. Det är oehört roligt att få se en person med fingertoppskänsla och outbildad gemtemot Gianluca och Andrea som har oenologexamen. Helt olika världar, men dock så goda viner.
Här en bild från Andreas marker. På det här fältet odlas Pinot Noir, det ser man ju på bladverken. Eller hur...
En tidig morgon tog Gianluca med oss på en liten tur och skulle visa var man lagrade deras mousserande vin. Jag tror att du kan se en liten stuga i mitten av bilden på 2006 meters höjd. Ja bakom är Mont Blanc
Min goda vänner Alessio och Moira driver enn "fjällstuga" på nästan 2000 meters höjd. Refugio Chaligne.
Tänk er att få äta, äta, äta fantastiskt och dricka lokala viner på denna höjd. Matterhorn skymtar du precis ovanför det andra staget från vänster.
Alessio och Moira. Två fantastiska vänner. Alssio driver normalt ett hotel i Cormayeur och Moira är arkitekt.
Alla tillsammans. Kepsen är för att inte bränna svålen....
Som en avslutning besökte vi Giroud Vins i Sion i Schweiz. Förhoppningsvis kommer Systembolaget att ta in några viner från denna producent. Faktiskt Schweiz största.
En sommar på Gutevingård
För andra året i rad finns jag på Gutevingård. I år har vi valt att inte ha öppet på kvällarna, vilket minskar arbetsbördan en del. Lauri och övriga har precis färdigtställt den nya lokalen som är i anslutning till restaurangen. Jag kommer att fortlöpande göra inlägg under sommaren. Nu de första dagarna gäller det att komma in i rullorna
Här lite bilder från den nya lokalen
Ta gärna en sväng förbi, sveriges svar på Bordeaux.
/Massimo
Här lite bilder från den nya lokalen
Ta gärna en sväng förbi, sveriges svar på Bordeaux.
/Massimo
När jag i fredags kväll...
...gick förbi Café Milano. Såg jag Stoffe i fönstret. Hm.. Tänkte jag, måste gå in. Café Milano mitt i Kungsan har härbererat mången kändis och även mig och mina kompisar under åren. Tyvärr har man inte hunnit med att gå ut så ofta som man vill. Här får man ett hemtrevligt bemötande och italiensk mat. För mig känns det lite som om att komma hem. Men det kanske blir så när man känner Mele och hans gäng. Först trodde jag att Stoffe, som tidigare har jobbat här i många år, jobbade lite exra. Stoffe var till alldeles nyligen ansvarig för Zink restaurang, men......
Om vad som hände överlåter jag till Stoffe. Men skoj var det att se Mele och Stoffe tillsammans. Och duktiga på vin är dom också. Man behöver inte vara sommelier för att kunna vin. Här en liten bild på denna afton
Om vad som hände överlåter jag till Stoffe. Men skoj var det att se Mele och Stoffe tillsammans. Och duktiga på vin är dom också. Man behöver inte vara sommelier för att kunna vin. Här en liten bild på denna afton
London Wine Fair
Äntligen den sista mässan. Mitt besök i London var inte att hitta nya producenter utan mer att underhålla och besöka vår Chianti producent. Tenuta di RIseccoli och Giroud vins från Schweiz. Men som vanligt stöter man på fantastiska människor och deras viner. Jag kommer inte att avslöja idag i och med att inget avtal är skrivet. Det roliga med London är att du får prova viner som långt mer håller en högre prislapp och i många fall kvalitet. Här är det inte många BiB i båsen. Kanske är Londonborna lite mer kräsna och kvalitetsmedvetna?
Benoit från Riseccoli och Richard Craig, deras engelska importör.
Richard hade vänligheten att låta mig bo i hans hus. Ett sådant traditionellt tvåvåningshus med ett rum på varje plan. Richard håller just nu på att läsa till Master of Wine. Kan man vara mer fantatisk än en själv??
Innan Facile & Co sålde Vodkan Pinky hade vi distributionsavtalet i Sverige. Om vi hade använt oss av samma reklam som engelsmännen gör nu, hade vi fått hela kvinnosaksetablisemanget på oss.
Det drar i alla fall blickarna åt sig...
Som vanligt blir det en Wine Makers dinner. Denna gång bjöd Riseccoli in oss på Restaurag L i centrala London.
Chianti Classico 2005, Riserva 2001 och 2003 samt supertoscanaren Saeculum 2001. Inte nog med det en producent från Macon ( ej namngivet) med två fantastiska Chardonnayer. En ekad och en oekad. Lite dessertvin Ballerin från Valais i Schweiz och Facilepunsch. Vem vet engelsmännen och Schweizarna tyckte om vår nationalklenod.
Mannen till höger om mig. Laurant, bror till Benoit.
Tillbaks till mässan. Sista dagen gick åt till att prova viner man aldrig skulle få chansen till att prova.
Det blev Uruguay, Serbien, Moldavien, Kina och Indien.
Kanske inga viner våra svenska journalister skulle offra bläck på, men vem vet. I mitt tycke blaskiga och smaklösa som en del BiB.
Övrigt.
London är fantastiskt om man tycker om kokböcker. Jag råkade hitta en italiensk givetvis. "Made in Italy. Food and Stories" av Giorgio Locatelli. Väl värt sitt pris på 15 pund.
Nu blir det inte fler mässor på ett tag. Besök gärna Gute Vingård i sommar, så möter du mig och givetvis Lauri med familj. Jag kan rekommendera lammsmäckar.
/Massimo
Benoit från Riseccoli och Richard Craig, deras engelska importör.
Richard hade vänligheten att låta mig bo i hans hus. Ett sådant traditionellt tvåvåningshus med ett rum på varje plan. Richard håller just nu på att läsa till Master of Wine. Kan man vara mer fantatisk än en själv??
Innan Facile & Co sålde Vodkan Pinky hade vi distributionsavtalet i Sverige. Om vi hade använt oss av samma reklam som engelsmännen gör nu, hade vi fått hela kvinnosaksetablisemanget på oss.
Det drar i alla fall blickarna åt sig...
Som vanligt blir det en Wine Makers dinner. Denna gång bjöd Riseccoli in oss på Restaurag L i centrala London.
Chianti Classico 2005, Riserva 2001 och 2003 samt supertoscanaren Saeculum 2001. Inte nog med det en producent från Macon ( ej namngivet) med två fantastiska Chardonnayer. En ekad och en oekad. Lite dessertvin Ballerin från Valais i Schweiz och Facilepunsch. Vem vet engelsmännen och Schweizarna tyckte om vår nationalklenod.
Mannen till höger om mig. Laurant, bror till Benoit.
Tillbaks till mässan. Sista dagen gick åt till att prova viner man aldrig skulle få chansen till att prova.
Det blev Uruguay, Serbien, Moldavien, Kina och Indien.
Kanske inga viner våra svenska journalister skulle offra bläck på, men vem vet. I mitt tycke blaskiga och smaklösa som en del BiB.
Övrigt.
London är fantastiskt om man tycker om kokböcker. Jag råkade hitta en italiensk givetvis. "Made in Italy. Food and Stories" av Giorgio Locatelli. Väl värt sitt pris på 15 pund.
Nu blir det inte fler mässor på ett tag. Besök gärna Gute Vingård i sommar, så möter du mig och givetvis Lauri med familj. Jag kan rekommendera lammsmäckar.
/Massimo
Vilka viner!
Ibland har man tur och får möjlighet att uppleva vinprovningar få förunnat. I går kväll bjöd QV vin till en exeptionell provning på vinkällaren Grappe. Jurij från Poggio Scalette hade en vertikalprovning med sitt vin Carbonaione från 1992 till 2005.
Jag var i himmelriket.. MIn absoluta favorit är och kommer för alltid att vara 1999.
Jurij träffade jag redan 2003 när jag jobbade i Greve in Chianti. Min kompis Riccardo tog med mig på en provning, hemma hos, en frosbiten februaridag. Då provade vi några av hans andra viner, vilka också håller en mycket hög klass.
Koncentration...
Om du har tur att få tag på någon Carbonaione.. Köp den. 380 kr på systemet.
När vi gick hem, stötte vi på Johan Magnusson som har öppnat en ny vinkällare på Grevgatan.
Givetvis en liten rundvandring i lokalen. En stor kontrast till Grappes mer rustika källaratmosfär, men jag tror att Johans ultramoderna anläggning håller en högre klass. Framförallt för lagring av vinerna.
Johan hamnade få sniskan. Har fortfarande inte lärt mig hur man vänder bilderna.
Nästa inlägg kommer från London Wine Fair
Jag var i himmelriket.. MIn absoluta favorit är och kommer för alltid att vara 1999.
Jurij träffade jag redan 2003 när jag jobbade i Greve in Chianti. Min kompis Riccardo tog med mig på en provning, hemma hos, en frosbiten februaridag. Då provade vi några av hans andra viner, vilka också håller en mycket hög klass.
Koncentration...
Om du har tur att få tag på någon Carbonaione.. Köp den. 380 kr på systemet.
När vi gick hem, stötte vi på Johan Magnusson som har öppnat en ny vinkällare på Grevgatan.
Givetvis en liten rundvandring i lokalen. En stor kontrast till Grappes mer rustika källaratmosfär, men jag tror att Johans ultramoderna anläggning håller en högre klass. Framförallt för lagring av vinerna.
Johan hamnade få sniskan. Har fortfarande inte lärt mig hur man vänder bilderna.
Nästa inlägg kommer från London Wine Fair
Det första vinet på SB
Tänk att det ska vara så svårt att komma in på SB. Efter många månader var det äntligen dags. Lansering av vårt första vin på bolaget. Vilken antiklimax.. Jaha den står där på hyllan. Och...
Det slår högre att träffa restauranger och deras kunder när något av våra viner får stå värd för någon del av middagen. Eller att vara till hjälp att ordna ett vin till någon på privatimport som tålmodigt väntat i två månader.
Men jag ska inte sticka under stol med att jag är stolt att få företräda Schloss Reinhartshausen här i Sverige. På relativt kort tid har vi byggt deras varumärke som kvalitetsvin. Idag finns något eller flera av deras viner på sveriges förnämsta restauranger och Hotel.
De som sist bestämmer och värderar är våra kunder och kunders kunder. Och dom går ju på bolaget.
Här en liten bild som förevigar detta inträde hos monopolet. Hoppas att det inte var olagligt att fota. Har inte läst den delen av manualen.
Det är den lilla flaskan till höger med blå etikett.
Det slår högre att träffa restauranger och deras kunder när något av våra viner får stå värd för någon del av middagen. Eller att vara till hjälp att ordna ett vin till någon på privatimport som tålmodigt väntat i två månader.
Men jag ska inte sticka under stol med att jag är stolt att få företräda Schloss Reinhartshausen här i Sverige. På relativt kort tid har vi byggt deras varumärke som kvalitetsvin. Idag finns något eller flera av deras viner på sveriges förnämsta restauranger och Hotel.
De som sist bestämmer och värderar är våra kunder och kunders kunder. Och dom går ju på bolaget.
Här en liten bild som förevigar detta inträde hos monopolet. Hoppas att det inte var olagligt att fota. Har inte läst den delen av manualen.
Det är den lilla flaskan till höger med blå etikett.
Vinordic 2008 är över
Nog för att det är jobbigt att prova viner och samtidigt hålla skärpan. ProWein och Vinitaly är två mycket krävande mässor, men som ger mycket erfarenhet. Särskilt om man är ute efter att hitta nya skattgömmor. Det är andra gången jag ställer ut på Vinordic och min kompis och samarbetspartner, Lauri Pappinen från gute Vingård. Vi kallar våran monter för quick and dirty. Det ser inte mycket ut för världen, men vi är här för att sälja viner och inte imponera med superhäftiga montrar.
Här är en av våra konkurrenter någon gång i framtiden. Spendrups.
För att göra våran monter så intressant som möjligt hade vi ett par producenter uppflugna. Dels roligare för den som provar och en kunskapsbank som är svår att slå.
Jag själv, Andrea Besslich, Gianluca Telloli, Lauri Pappinen, Fransceska och Volker Maier.
Tyvärr har vi inte så många viner på SB så vi koncentrerade oss givetvis på Restauranter och Grossister.
Killen på bilden bakom är min gamla kompis Gabbri från Sardinien. Det han inte kan om hantera och kultivera vinstockar är inte värt att veta.
På denna mässa ställde vi ut följande producenter:
Cave du Vin Blanc - Val D´Aosta
La Crotta di Vegneron - Val D´Aosta
Valle D´enfer - Val D´Aosta
Michell Vallet - Val D´Aosta
Cascina Ballarin - Piemonte
Ca del Baio - Piemonte
La Marediana - Piemonte
Tenuta di Riseccoli - Toscana
Siro Pacenti - Toscana
IL Feuduccio - Abruzzerna
Schloss Reinhartshausen - Rheingau
Weingut Maier - Baden
Beauchamp - Champagne
Peterson - U.S.A
Gute Vingård - Gotland
Facile Punsch och Trosa Punsch - Sverige
Kvarnholmen - Egen produtkion
Har fortfarande inte lärt mig hur man vänder dessa bilder. I alla fall en lång rad med godsaker.
Alla samlade igen. Mannen bredvid är Joakim som är chefsblandare för Facile Punsch och Trosa Punsch.
Man vet inte när nästa rapportering kommer.
På agendan står dock.
Vinmässa i London i maj samt ett besök i Pienmonte och Val D´Aosta.
Under Juni står mitt Toscana på tur.
På återseende
Massimo
Här är en av våra konkurrenter någon gång i framtiden. Spendrups.
För att göra våran monter så intressant som möjligt hade vi ett par producenter uppflugna. Dels roligare för den som provar och en kunskapsbank som är svår att slå.
Jag själv, Andrea Besslich, Gianluca Telloli, Lauri Pappinen, Fransceska och Volker Maier.
Tyvärr har vi inte så många viner på SB så vi koncentrerade oss givetvis på Restauranter och Grossister.
Killen på bilden bakom är min gamla kompis Gabbri från Sardinien. Det han inte kan om hantera och kultivera vinstockar är inte värt att veta.
På denna mässa ställde vi ut följande producenter:
Cave du Vin Blanc - Val D´Aosta
La Crotta di Vegneron - Val D´Aosta
Valle D´enfer - Val D´Aosta
Michell Vallet - Val D´Aosta
Cascina Ballarin - Piemonte
Ca del Baio - Piemonte
La Marediana - Piemonte
Tenuta di Riseccoli - Toscana
Siro Pacenti - Toscana
IL Feuduccio - Abruzzerna
Schloss Reinhartshausen - Rheingau
Weingut Maier - Baden
Beauchamp - Champagne
Peterson - U.S.A
Gute Vingård - Gotland
Facile Punsch och Trosa Punsch - Sverige
Kvarnholmen - Egen produtkion
Har fortfarande inte lärt mig hur man vänder dessa bilder. I alla fall en lång rad med godsaker.
Alla samlade igen. Mannen bredvid är Joakim som är chefsblandare för Facile Punsch och Trosa Punsch.
Man vet inte när nästa rapportering kommer.
På agendan står dock.
Vinmässa i London i maj samt ett besök i Pienmonte och Val D´Aosta.
Under Juni står mitt Toscana på tur.
På återseende
Massimo
Vinitaly 2008! Vilka viner
Våren har kommit till Italien. Verona bjöd på vårväder med 20 grader och sol. Men det fick inte jag se mycket av. Tre dagar med intensivt spottande och gurglande. Men vilka viner det finns.
Ska du besöka Vinitaly är min rekommendation att försöka gå de två första dagarna. Det är mycket lugnare och du får en möjlighet att prata med producenterna. Lördagen och söndagen. Ja då känns det som om halva italien är på besök.
För många är Val d Aosta skidåkning och Mont Blanc. Men här finns det viner som förtjänar internationellt erkännande. Druvor som Fumin, Cornalin, Petit Rouge och Rayon della Salle gör det iof inte lättare. De röda vinerna är relativt lätta med en bra syra. De vita knastertorra. Eller vad sägs om Chambave-Muscat. Man tror att den ska vara söt, men avlutas av en mur av torrhet och bra syra.
Michel Vallet (till höger) en av mina vänner från dalen. Han tillhör en liten grupp "EXTREME" tillverkare. Michel tillverkar sitt vin i källaren, mitt i byn La Sarre som ligger några kilometer från Aosta. På bilden ha vi precis provat Djablo, hans topp vin.
Andrea Costa från Crotta di Vegneron och Gianluca Telloli från Cave du Vin Blanc är två mycket hängivna oenologer från Val d `Aosta. Dessa två kommer att vara mina mentorer i vår egen produktion från området.
Under Vinordic kommer Gianluca att finnas i monter C10:56, 23-24 april.
Familjen Grasso med pappa Giulio i mitten. Familjen driver Ca del Baio som på mycket kort tid har nått kultstatus bland Barbaresco producenter. Vinerna ligger på en mellanklass nivå.
Under mässan presenterades bland annat "Puro" en reserva. Produktionen är ca 1.300 flaskor. Vad priset kommer bli, vågar jag inte ränka på.
Stackars Giorgio från Cascina Ballarin får tyvärr vara på sniskan.
Från denna gård producerar man tre olika nivåer av Barolo. Tre Ciabot, Bussia och Bricco Rocca. Samt en mycket speciell Late Harvest. "Ultimi Grappoli". Denna produceras endast i 700-750 flaskor, men är fantastisk.
Benoit och Simone från Tenuta di Riseccoli.
Gården är familjeägd och producerar Chianti Classico. Druvblandingen är inte traditionell då de resterande 15% är en blandning av Cabernet Sauvignon och Merlot. Vinerna har en mycket lång livslängd och behöver oftast ett par år i flaska. Deras supertoscanare "Saeculum" 2004 är precis buteljerad och visar på en mycket bra årgång. 2001 som säljs i Sverige är fortfarande ung, men visar vilken toppkvalitet detta vin har. Kan sparas 10 år till.
När jag räknade igenom hur många viner jag har provat under dessa dagar stannar siffran på 203 viner. Inte undra på att man har träningsverk i munnen. Många viner var mycket bra, men en hel del håller inte kvaliteten.
Nästa rapport kommer från Vinordic om två veckor
Ska du besöka Vinitaly är min rekommendation att försöka gå de två första dagarna. Det är mycket lugnare och du får en möjlighet att prata med producenterna. Lördagen och söndagen. Ja då känns det som om halva italien är på besök.
För många är Val d Aosta skidåkning och Mont Blanc. Men här finns det viner som förtjänar internationellt erkännande. Druvor som Fumin, Cornalin, Petit Rouge och Rayon della Salle gör det iof inte lättare. De röda vinerna är relativt lätta med en bra syra. De vita knastertorra. Eller vad sägs om Chambave-Muscat. Man tror att den ska vara söt, men avlutas av en mur av torrhet och bra syra.
Michel Vallet (till höger) en av mina vänner från dalen. Han tillhör en liten grupp "EXTREME" tillverkare. Michel tillverkar sitt vin i källaren, mitt i byn La Sarre som ligger några kilometer från Aosta. På bilden ha vi precis provat Djablo, hans topp vin.
Andrea Costa från Crotta di Vegneron och Gianluca Telloli från Cave du Vin Blanc är två mycket hängivna oenologer från Val d `Aosta. Dessa två kommer att vara mina mentorer i vår egen produktion från området.
Under Vinordic kommer Gianluca att finnas i monter C10:56, 23-24 april.
Familjen Grasso med pappa Giulio i mitten. Familjen driver Ca del Baio som på mycket kort tid har nått kultstatus bland Barbaresco producenter. Vinerna ligger på en mellanklass nivå.
Under mässan presenterades bland annat "Puro" en reserva. Produktionen är ca 1.300 flaskor. Vad priset kommer bli, vågar jag inte ränka på.
Stackars Giorgio från Cascina Ballarin får tyvärr vara på sniskan.
Från denna gård producerar man tre olika nivåer av Barolo. Tre Ciabot, Bussia och Bricco Rocca. Samt en mycket speciell Late Harvest. "Ultimi Grappoli". Denna produceras endast i 700-750 flaskor, men är fantastisk.
Benoit och Simone från Tenuta di Riseccoli.
Gården är familjeägd och producerar Chianti Classico. Druvblandingen är inte traditionell då de resterande 15% är en blandning av Cabernet Sauvignon och Merlot. Vinerna har en mycket lång livslängd och behöver oftast ett par år i flaska. Deras supertoscanare "Saeculum" 2004 är precis buteljerad och visar på en mycket bra årgång. 2001 som säljs i Sverige är fortfarande ung, men visar vilken toppkvalitet detta vin har. Kan sparas 10 år till.
När jag räknade igenom hur många viner jag har provat under dessa dagar stannar siffran på 203 viner. Inte undra på att man har träningsverk i munnen. Många viner var mycket bra, men en hel del håller inte kvaliteten.
Nästa rapport kommer från Vinordic om två veckor
Palmsöndagen i Sant´Antimo, Montalcino
Det är inte bara ägg och middagar under påsken. I Italien firar man palmsöndagen eller kanske olivkvistsöndagen vore ett rättare ord. Vid det gamla klostret Sant Antimo strax utanför byn Montalcino, valfärdas människor från hela landet. Klostret är en viktig knupunkt för alla pilgrimer i deras färd. 
Klostret från 1200-talet drivs av portugisiska munkar.
Om du gillar Gregoriansk mässa. Är det en upplevelse. Först lite andlig spis och sedan...
...lite mat och ett gott glas vin. Hos mina vänner Marina och Fabio på restaurant Ferraiole tillika enkelt agristurismo kan du njuta av säsongens primörer och något lokalt vin. Jag kan rekommendera Fabios "eget" kostar drygt 10? flaskan.
Det var här jag upptäckte Italien och hit har jag åkt tillbaks i nästan tio år. För maximal upplevelse kom under maj månad eller under skördetid då det är en fantastisk utsikt.
Vägen hit.
Åk mot Sant´Antimo. Istället för att åka höger mot klostret. Fortsätt vägen till vänster ungefär 1,5 km på grusvägen. Du hittar Ferraiole på höger sida med skyltar. Hälsa gärna från mig.
Klostret från 1200-talet drivs av portugisiska munkar.
Om du gillar Gregoriansk mässa. Är det en upplevelse. Först lite andlig spis och sedan...
...lite mat och ett gott glas vin. Hos mina vänner Marina och Fabio på restaurant Ferraiole tillika enkelt agristurismo kan du njuta av säsongens primörer och något lokalt vin. Jag kan rekommendera Fabios "eget" kostar drygt 10? flaskan.
Det var här jag upptäckte Italien och hit har jag åkt tillbaks i nästan tio år. För maximal upplevelse kom under maj månad eller under skördetid då det är en fantastisk utsikt.
Vägen hit.
Åk mot Sant´Antimo. Istället för att åka höger mot klostret. Fortsätt vägen till vänster ungefär 1,5 km på grusvägen. Du hittar Ferraiole på höger sida med skyltar. Hälsa gärna från mig.
Fuori Piazza, Greve in Chianti
För er som besöker min lilla hemby Greve in Chianti. Måste du besöka den lilla restaurangen Fuori Piazza. Stället drivs av Monica (dottern) och Giovanni (pappa), Francesca (mammam) dykaer oftast bara upp på söndagarna då det är familjemiddag. Roberto finns oftast i restaurangen och numera gift med Monica.
Om du vill uppleva mycket matglädje i Toscansk stil är detta stället att gå på. Om dom har Sfurmantino ai Raddichhio (rödkålssufflé) prova den och du är fast.
Stället säljer även viner från Toscana, då Monica arbetar med vinförsäljning på dagarna. Garanterat bra priser och hög kvalitet.
