På G

Jag har insett att jag som bloggare är ganska kass. Man ska ju lägga in en blog varje dag. Problemet är att jag lagar så himla mycket mat och jag vill inte lägga in något som jag inte kan stå för. Därför tänkte jag införa veckans cooking. Lite bilder och tankar om vad som har hänt. Är det sedan någon rätt som har utmärkt sig. Hamnar den i den vanliga receptlistan. Jag tänkte kalla detta för "på G" .
 
Jag antar jag inte är den enda som kollar in Masterchef Australia. Just nu har jag säsong 6 på Com Hem. Heston Blumenthal brukar alltid gästa detta program. Och tidigare, förra veckan fick gänget göra hans rödbetsrisotto.  Och jag tänkte, varför inte. Men jag är ju lite bångstyrig så jag tänkte varför inte även tomatrisotto.
Nu ska man inte underskatta Hestons recept. Det är ett helvete på jorden och man behöver maskiner som kostar skjortan. Initialt skulle man i alla fall skaffa fram råsaft från rödbetor. Och när maskinen ändå var framme varför inte lite tomater. Saften skulle reduceras  i kastrull och jag lät torka både rödbetsköttet och tomatköttet. Rödbetan körde jag i en kaffekvarn till pulver. Till ett senare tillfälle. Här är tuilen av tomaten. Användbart till något? Smakar papper med kraftig tomatsmak.
 
 
I alla fall. Man ska aldrig underskatta en rätt från Heston. Det kan låta hur knäppt som helst. Men när man monterar ihop allt, är det självklart. Givetvis kan jag inte säga att det smakar som han vill. Men andemeningen i alla fall. Rödbetsrisotto med Pepparrotsglass. Nu ska man inte lura sig av att det är det enda. Först en traditionell risotto med reducerad rödbeta och en massa annat. Sedan ett gele-vinblad från ett syrligt vin. Ovanpå risotton. Fint mandolinad rädisa. På toppen, en pepparrotsglass. Tanken är att man har ett koncentrat av rödbeta för att efterlikna jordgudds/hallonglass. Dom kallar det swirl. Så om man lät glassmaskinen gå för mycket som jag gjorde blev det en rosapanterglas. Lärdom av detta 3-sidor recept. Han är jävligt duktig och jag kommer att klara av detta på halva tiden nästa gång. Pepparrotsglassen kommer jag att göra för andra rätter. Fantastisk god.
 
jag har inte gjort en variant av tomat ännu... Det kommer
 
 
Jag är ganska aktiv på instagram (ilmassimo_swe) och har några följare/kompisar som jag följer. I veckan såg jag en bild från en kille från Trulstorp och ankbröst. Blev väldigt sugen. Framförallt att han blandat in fikon. Ankbröstet fanns redan i kylskåpet. Att steka ett nkbröst är som det är. Men såsen började med ankfettet och i med finhackad charlotten som fick simma ordentlig. I med lite vitt vin och reduceras. I med en matsked ljus kalvbuljong och 1 dl vatten. Reducera. Pressjuice från en apelsin. Dutta i lite sherry. I med kött från ett fikon. Puttra långsamt. Krydda upp med salt och peppar. Lite vatten om den blivit för tjock. Har ingen aning hur jag kom fram till detta. Såsen blev mycket god. Jag får återkomma till en mer specifik tillagning. Till detta gjorde jag mandelpotatispuré smaksatt med tryffel. Vispad ankleverterrin med sherry. Och lite bling
 
 
 
 
I förra veckan besökte jag Montalcino och mina vänner. Jag bor alltid på hotell Giglio. Originalbilden av den nedastående rätten finns i ett föregående blogginlägg. Med tanke på att denna efterrätt i original innehåller crunsh, sötma lite beska (oljan). Så tänkte jag varför inte prova att få med alla smaker i denna rätt. Om det sedan är en eferrätt ska jag låta vara osakt. Olivoljeparfait. Vitchoklad garnache spetsad med chili och saltad mörk choklad garnache. Smulor av pistasch och citronverbena och basilika. Jag vet. En helt galen efterrätt,, men som prototyp 1. Potential.

Förutom detta. Gick jag på en heldagskurs med Tommy Myllymäki på Restaurangakademien i lördags. et har varit ganska intensivt alltså.
 
Väl mött. En ny flik som jag kommer kalla På G.
 

 
 

Kommentera inlägget här :